Allting började år 1909, då Henri Androuët, som arbetade som gårdfarihandlare hos Gervais, fick idén att låta parisarna - som var helt ovetande om Frankrikes rika ostkultur - smaka på ostar från olika regioner.
Henri Androuët startar eget och öppnar året därpå en mjölk- och ostbutik rue d’Amsterdam. Firman Androuët såg dagens ljus och med den mognadslagringen som produktionsprincip.
Efter det första världskriget utvecklades verksamheten och man fortsatte att mognadslagra ostar som fanns tillgängliga på marknaden. Eftersom de produkter som distribuerades inte var av speciellt god kvalitet, började Henri Androuët leta efter nya och sökte upp producenter som hade det han önskade. Under sina färder genom landet, vid en tidpunkt då landsvägarna ännu inte var asfalterade, fick han en djup och helt ny kunskap om ostarna i Frankrike, om platserna där de tillverkas och om människorna som tillverkar dem.
I mitten av 1920-talet var Androuët-butiken, som då sålde över hundra olika ostar, redan så berömd att Henri Androuët öppnar en provsmakningskällare som blir träffpunkten för alla ostälskare.
I början av 1930-talet måste sonen Pierre välja mellan arkitektstudier och övertagande av familjeverksamheten. Passionen tar överhanden och snart utökas ostbutiken med en restaurang som han ritat och som invigs 1934.
Framgången är omedelbar och den gastronomiska restaurangen Androuët blir en institution. Pierre Androuët tar över firman och börjar i sin tur göra upptäcktsfärder i Frankrike, för att i mån av möjlighet skaffa fram ostar direkt av producenterna. Prospekteringen fortsätter, ungefär som om det gällde att leta efter guld. Samtidigt utvidgas källarens yta. Man använder metoder för mognadslagring som tillsammans med restaurangen blir firmans adelsmärke.
I början av 1950-talet anses Henri och Pierre Androuët som de mest kända ostmästarna i Frankrike och i hela världen. Pierre Androuët, som håller mycket höga kvalitetskrav och fungerar som en obestridlig ambassadör för franska ostar, tvekar inte att resa runt världen för att lära känna och samla information om tillverkningsmetoder och specialiteter; han blir en levande encyklopedi om ost.